Snälla

Lyssna nu,

jag ska äntligen öppna upp

För att få dig att förstå

Ena sekunden är jag för smal

och den andra för tjock

Ena minuten skrattar jag med glädje tårar

och den andra gråter jag blod som rinner likt floder

ner, ner, ner

och jag vill följa med

Ena dagen kramas vi och delar skämt

Nästa dag tål du inte ens att se på mig

och jag antar att jag är för dum för att förstå

vad i helvete var det som hände

fiender som fötts från bästa vänner

Ena veckan är vi alla lyckliga och umgås

andra veckan så har allt fallit ihop

och pappren skrivs på

och likt en giljotin

säras en famlij på två

Ena året bor vi tillsammans

lite knakigt men jag kunde fortfarande andas

Nästa år blir det dags för längre sträckor och tonade benmuskler

Så som jag fick kämpa mig fram på cyklen

bara för att se dig

Dig som jag hade i rummet brevid mig

och nu har vi halva staden emellan oss

och jag saknar dig

För ett par år sedan sprang jag runt och varnade

att här får man inte röka!

Så han gick ut och andades in sin egen död

och den krossade mig totalt

som om någon hade

satt sig på min bröstkorg och nu kan jag inte andas

Flera år sedan började de förbjudna tankarna

tankar som man håller tyst om,

och inte delar med andra

Tankar som får mamma att gråta och pappa besviken

Skapar brustna hjärtan och får storebror att skrika

Men om jag frågade dig nu, skulle du då våga kika

in i min hjärna och känna vad jag tänker

Skulle du klara av all den smärta

den som drar mig ner med ett rep fast kring mitt hjärta

Kan du höra ropen på hjälp?

Alla skrik av rädsla

Kan du känna vreden,

den våldsamt pulserande känslan

Som tusen trummor slogs på en och samma gång

Men allt är bara i ditt huvud

Inget är konkret eller tagbart

alla röster du hör är bara påhitt

egentligen är det du som skriker

hjälp,hjälp,hjälp

och det är du själv som är vreden

och det är du som är förtvivlad och så fruktansvärt arg

På hur alla människor har behandlat dig

på hur alla bara lyckas glömma alla sår de ristat in i dig

Så du måste få en slags bekräftelse för din sorg

för allt ditt hat och ditt lidande

Alla sår som de skapat djupt inombords

Får läcka ut ur dina handleder och din höft

och det totala lugnet när rösterna äntligen tystnar

Ropen rinner ut blandade med blodet

och det finns ingen bättre känsla

Sedan så vaknar du mitt i natten av en svidande känsla

täcket och lakanet strycker och pressar

och vattnet bringar ännu mera smärta

Sedan börjar skrattet, hånet

du klarade inte ens av tre dagar,

en vecka.

En månad

Och det värsta är att när du faller tillbaka efter nio långa månader

torterad av ropen på hjälp och all din vrede

Finns det ingen stolthet för hur långt du hann,

hur länge du kämpat

alla sekunder du vann

Det är bara skam och hat mot dig själv

och när du vaknar upp

och ser din ärrade hud

är det hatet mot dig själv och din svaghet för att du inte

fortsatte kämpa,

för att hinna längre

och varje sekund som du förlorade

skär in i ditt sinne

Men det är bara att le för alla runt omkring dig

och du går runt med allt detta

inom dig

Men det är ingen som märker,

ingen som hör

Ingen som vill veta,

vad det är du gör

och du vet att

det får bli i ensamheten,

som du sedan tillslut

dör